Åklagaren yrkar sju månaders villkorligt fängelse för Janne Immonen, Harri Kirvesniemi och Jari Isometsä för att ha ljugit och hemlighållit sanningen i rätten i förfjol.

Alla tre försäkrade i dopningsrättegången 2011 att de inte känt till någonting om användning av förbjudna ämnen.
Försvaret nekar till åtalen. 

Kirvesniemi, Isometsä och Immonen hördes som vittnen i dopningsrättegången för två år sedan. Alla tre hävdade då att de inte visste om bruket av olagliga substanser.

Immonen erkände i tingsrätten i fjol somras att han använt epo- och tillväxthormon. Han och de andra ex-skidåkarna bestred dock att de ljugit eller hemlighållit information om dopningen som vittnen.

Rätten ser det som en förmildrande omständighet att trion ljög när de vittnade i en sak som skulle, om de talat sanning, ha förorsakat dem skam och betydande skada samt negativ och skamlig publicitet.

Harri Kirvesniemi, Jari Isometsä och Janne Immonen dömdes i dag till 6 månader villkorligt fängelse i tingsrätten.

Kirvesniemi, Isometsä och Immonen hördes som vittnen i dopningsrättegången för två år sedan. Alla tre hävdade då att de inte visste om bruket av olagliga substanser.

Immonen erkände i tingsrätten i fjol somras att han använt epo- och tillväxthormon. Han och de andra ex-skidåkarna bestred dock att de ljugit eller hemlighållit information om dopningen som vittnen.

Förutom Immonens bekännelse i somras finns det gott om materiella bevis, indirekta bevis och tunga vittnesmål som bekräftar att skidlandslaget hade ett omfattande dopningsprogram under 1990- och det tidiga 2000-talet.

Isometsä fortsatte blåneka till anklagelserna efter rättegången, men konstaterade att han kanske nöjer sig med den "felaktiga" domen i stället för att överklaga. Därmed kanske den femton år långa följetongen så småningom kan avslutas.

Under de femton år som gått har en människa drivits i döden, en annans familjeliv splittrats samtidigt som hundratusentals euro av skattebetalarnas pengar gått till att driva en vansinnig rättsprocess. Till vilken nytta?

Många andra länder har haft sina dopningsskandaler, men sällan har någon stigmatiserats så som skidhjältarna som åkte dit i Lahtis 2001. I Finland har dopning varit ett tabu. Något som norrmännen, östtyskarna och ryssarna sysslar med. Det har varit svårt att medge att en stor del av de storslagna idrottsliga framgångar som nåddes under 1970-, 1980- och 1990-talen delvis grundade sig på relativt avancerad kunskap om dopning.

Skidlöparna kunde ha medgett sina synder, accepterat sina straff och återvänt till skidspåren. Den stora publiken skulle snart ha glömt hela Lahtis. Ingen brydde sig om Virpi Kuitunens förflutna när hon kammade hem VM-guld 2007 och 2009. Men Isometsä & Co valde att försöka försvara sitt rykte och gå till motattack. Därför har sagan kunnat fortgå ända till denna dag.

Tingsrätten grundar sina domar, precis som de tidigare fällande domarna mot ex-landslagstränaren Pekka Vähäsöyrinki och Jari Räsänen, till stor del på före detta landslagstränaren Kari-Pekka Kyrös vittnesmål. Ironiskt på sätt och vis, för Kyrö ville inte sätta dit skidåkarna.

Kyrö ville angripa systemet, strukturerna och skidpamparna som maskinerat dopningsprogrammet. Ur Kyrös perspektiv var Mika Myllylä, Jari Isometsä, Harri Kirvesniemi och deras kolleger enbart spelpjäser. Kyrö ville sätta dit Jari Piirainen, Antti Leppävuori och Pekka Vähäsöyrinki. Själv har Kyrö fått bära en alldeles för stor skuldbörda i offentligheten, som om han allena var syndabocken som svärtade finsk skidåkning.

Även om rättsprocessen nu får sin ände är cirkeln inte sluten förrän landslagsledningens och Skidförbundsledningens roll i dopningsprogrammet nystats upp. Men det kommer aldrig att hända. Det är samma fenomen som överallt i världen – idrottarna blir korsfästa i offentligheten, men bakgrundskrafterna blir aldrig röjda.

Över huvud taget lönar det sig att sätta händelserna i perspektiv. Hela 1990-talet var en mörk era inom elitidrotten, då användningen av EPO-dopning var utbredd inom alla uthållighetsgrenar.

Som en följd av Lahtisskandalen har finländarnas ögon öppnats för hur cynisk toppidrottens värld är. Samtidigt har det lett till att Finland numera har ett av de mest effektiva antidopningssystemen i världen. Många andra länder står ännu inför den renande process som Finland gått igenom. 

Kaisa Mäkäräinen har hört till världens snabbaste skidskyttar i flera år, men hennes skytte har bara blivit sämre och sämre – förra säsongen bommade hon ett av fyra skott. Skidskytteförbundets snilleblixt, att anlita OS-silvermedaljören Juha Hirvi som landslagets skyttetränare, fungerade inte lika bra i verkligheten som på pappret.

Skidskytte är trots allt en helt annan sak än statiskt skytte. Nu har Mäkäräinen försökt anpassa sin träning till de krav som skidskyttet ställer.

– Jag har kört mer skytte under belastning än vanligt skytte, säger Mäkäräinen.

För att simulera tävlingssituationen har hon kört hårda träningspass varvade med skytte. Meningen är att hon ska kunna pricka tavlorna fort och effektivt fastän pulsen är i 170-180 slag per minut.

– Jag har det slutgiltiga ansvaret för min skytteträning. Jag vet ju själv när det känns bra och när det går rätt, säger Mäkäräinen som först i september anslöt sig till landslagets träningsgrupp.

Hon tillbringade sommaren dels i Joensuu, dels på egna träningsläger i Centraleuropa. Mäkäräinen åtnjuter högre status än många andra finländska idrottare i individuella grenar, vilket ger henne friheten att gå sina egna vägar.

– Det räcker förstås inte med att träna hela sommaren på de flacka vägarna kring Joensuu. 

Jarmo Punkkinen har ansvarat för Mäkäräinens fysträning sedan 2007. Där finns det inte orsak till att göra några större förändringar, för upplägget har bevisligen fungerat bra.

- Jag hade en helt bra känsla innan jag sjuk för ett par veckor sedan. Nåt slags virus. Jag missade en veckas träning, säger Mäkäräinen.

– Därför hade jag inte så hemskt stora förväntningar inför säsongstarten i Östersund.

Den första starten i internationellt sällskap gick ändå hyfsat för Mäkäräinen – hon var näst snabbast på den inledande sträckan i mixed-stafetten, trots att hon bommade tre skott. Bara Veronika Vitkova var åtta sekunder snabbare.

– Helt ok. En hyfsad prestation i de förhållandena – fast några av tjejerna bredvid mig på skyttevallen sköt prickfritt, säger Mäkäräinen som senast ställt sig högst på prispallen i världscupen i Kontiolahti i februari 2012.

– Det finns många små saker att bättra på inför den individuella starten på onsdag. Det gäller att vara noggrannare, koncentrera sig på sin egen prestation och på varje skott. Då blir resultaten nog bättre.

Mäkäräinen har hört till de snabbaste skidskyttarna under de senaste åren och det finns ingen orsak att tro att hon skulle tappat mark till konkurrenterna. Hon har syrekapaciteten som krävs.

– Jag tror jag är i tillräckligt bra form i det härskedet och formen stiger för varje tävling, säger Mäkäräinen som har en tillräckligt lång karriär bakom sig för att ha lärt sig känna sin kropp.

– Kroppen är i och för sig oberäknelig ibland. Ibland kan det kännas bra, men sedan löper skidorna ingenstans.

Säsongens höjdpunkt är förstås Sotji-OS, som sannolikt blir Mäkäräinens sista chans till OS-framgång. Men Mäkäräinen har alltid betonat världscupens betydelse vid sidan om enskilda stortävlingar.

– Om hela säsongen i världscupen går dåligt värmer det nödvändigtvis inte hemskt mycket med att göra en bra tävling i OS. Helst vill jag prestera bra under hela vintern och göra en bra tävling varje vecka, säger Mäkäräinen.

– Det är ju trots allt världscupen som ger oss vårt levebröd, fast stortävlingarna är det som du blir ihågkommen för.

De två föregående säsongerna gick inte enligt förväntningarna, efter succévintern 2010-2011. Varför blir den här säsongen bättre än de tidigare?

– För att jag är en säkrare skytt än förut.

Tävlingen skulle ha börjat efter sex i kväll men avgörs i stället imorgon före herrarnas världscuppremiär.

Det innebär att damerna kör 15 kilometer klockan 14.15 imorgon och herrarna kör sitt 20-kilometerslopp efter det.

I damernas premiär deltar finländarna Mari Laukkanen, Sanna Markkanen och Kaisa Mäkäräinen. 

För ett år sedan vid den här tidpunkten förberedde sig Niklas Colliander för fullt för den kommande skidsäsongen och den stundande världscupen i Kuusamo, en viktig vattendelare för resten av vintern. Då anade han inte att det blir hans sista säsong på elitnivå.

– Jag har haft massor av lopp som nästan var superlopp, men där det hänt någonting oförklarligt i slutet. Men jag hade aldrig förknippat det med hjärtat, säger Colliander.
I ett tremilslopp i Scandinavian Cup i Norge drabbades Colliander, 28, av rytmstörningar i hjärtat och kollapsade. Han fördes till sjukhus och fick tillbringa natten under övervakning.
– Den situationen fick mig att börja tänka över hur livet kunde vara. Jag började fråga mig själv om allt det här är värt det – och kom fram till att det inte är det, säger Colliander när Hbl möter honom i Sandvikens saluhall i Helsingfors.

– När det går bra kan du fokusera fullständigt på dina målsättningar, utan att låta dig påverkas av mindre saker. När du drabbas av motgångar och det inte går lika bra börjar du fundera.
Collianders hjärta undersöktes noggrant i Helsingfors och i våras försökte läkarna korrigera benägenheten till rytmstörningar med hjälp av laser. Operationen är dock ingen garanti för att rytmstörningarna inte återvänder vid högre ansträngning.
– Sedan dess har jag inte egentligen prövat på allvar. I våras var jag ute och tränade lite så gott som varannan dag, mest av gammal vana. Men det blev mindre och mindre och nu har jag egentligen inte haft något intresse för det, säger Colliander som bland annat vunnit silver och brons i 50 km i FM.

– Om jag drar på mig löpskorna måste jag ha någon målsättning. Den dagen som jag kan ta en träningsrunda och bara njuta av det, utan att ha några mål, sedan blir jag en motionsidrottare.

Livet som toppidrottare är inte lätt. Du möter ständiga prestationskrav från din omgivning, sponsorer och den stora publiken. Det slipper Colliander nu.
– Det är lättande, bekvämt och roligt att inte vara under förstoringsglaset hela tiden. Jag behöver inte hela tiden vara på min högsta nivå. Det gör inget om du klåpar lite, du är bara ansvarig för dig själv, säger Colliander.
– Det gick aldrig att riktigt vara sig själv, i synnerhet inför medierna.

Colliander är ändå relativt nöjd med sin karriär, trots att han aldrig fick representera Finland i ett VM eller OS. Han hade också en hel del otur, då hans säsong 2011–2012 spolierades av ett inflammerat sår och en skada han ådrog sig i träning.
– Jag är nöjd över att jag kunde bli en professionell skidåkare och försörja mig på idrottandet. Det är ganska mycket det, säger Colliander.
– Jag är nöjd med att jag gav allt för att uppnå mina målsättningar.

Det är ingen hemlighet att det är svårt att få det att gå ihop som toppidrottare i en individuell gren i Finland. Colliander tackar sin familj för stödet han fått under sin karriär.
– Trots att skidåkningen fortfarande är en av de populäraste grenarna i Finland ligger skidsporten tiotals år efter ishockeyn i professionalitet. Du får ingen hjälp, utan var och en måste bygga upp sin stödgrupp på egen hand. Jag hade en väldigt bra stödgrupp, men jag har också varit mycket aktiv, säger han.
– Familjen, i synnerhet min pappa, har hjälp mig en hel del. Utan familjens stöd har ingen idrottare en chans i Finland.
Colliander har inte haft några problem med att lägga skidkarriären bakom sig. Han umgås fortfarande med sina kamrater från landslaget, men längtar inte tillbaka till skidspåret.
– Jag har haft fullt upp med att hjälpa till med min farsas företag och lära mig att ta hand om företaget. Det är där mina målsättningar finns nu, säger han.

Fadern Nils företag producerar gårdsviner, sylt och saft i Vuokatti. Niklas Colliander bor fortfarande i Vanda, där han har sina rötter, men överväger att i något skede flytta till Vuokatti med sin sambo.
– Det är lite annorlunda att följa från sidan när säsongen kör i gång. Om jag har tid och det kommer skidor i tv kan jag väl titta, men inte har jag något större intresse. I så fall är jag mest nyfiken på att se hur det går för kompisarna.

Den finländska trion var långt efter täten i damernas världscuptävling i skidskytte över 15 kilometer i Östersund på torsdagen. Kaisa Mäkäräinen missade sex skott och Sanna Markkanen fyra. Mari Laukkanen noterades för hela elva missar. Placeringarna blev 46, 52 och 92.

Gabriela Soukalova från Tjeckien vann tävlingen. Hon vann med 1,2 sekunders marginal ner till Anastasia Kuzmina, Slovakien. Båda missade två skott.

Mäkäräinen avstånd upp till täten blev över fyra minuter.

Bästa finländska världscupåkare både i sprint- och distanscupen. Karriärens första pallplaceringar. Tio-i-topp på Tour de Ski.

Förra säsongen fick Anne Kyllönen sitt genombrott, vid 25 års ålder. Och den här säsongen kommer hon att vara ännu starkare. Det är hon alldeles säker på.

– Vi har varje år på vårt läger i Alperna haft exakt samma testtävling, 10 kilometer i en uppförsbacke. Nu i höst var jag en minut snabbare än jag var i fjol, berättar Kyllönen utan att försöka dölja stoltheten.

– Alla fysiska test visar samma sak, jag är bättre än tidigare.

Också novemberformen lovar gott. I finska cupens tävlingar i Rovaniemi förra helgen med hela den inhemska eliten på plats var Kyllönen etta både i sprinten och på 5 kilometer.

Och när skidlandslaget möter medierna i Ruka inför dagens världscupstart förstärks intrycket av att Finland har en ny skiddrottning. Först har Kyllönen sin pressträff, tillsammans med Björgen, Johaug och ett par andra stjärnor som använder samma skidmärke. Först en timme senare är det dags för resten av landslaget, en i jämförelse grå massa med tolv åkare.

På frågan om det skapar extra press att numera vara nummer ett i Finland bestrider Kyllönen inte sin status. Men att positionen skulle ge större tryck att lyckas håller hon inte med om.

– Verkligen inte, vi har ett så hårt gäng att om man har en sämre dag är man inte längre nummer ett. Det är också en trygghet, det finns andra finländare som tar över om man misslyckas själv.

Sommaren och hösten har hur som helst gått som de borde. Med undantag för en förkylning – och en misslyckad bostadsjakt.

– Jag letade efter en hyreslägenhet i Esbo så nära flygplatsen som möjligt men hittade ingen jag ville ha. Det har varit bra att bo kvar i Kajana också.

270 kilometer hemifrån siktar Kyllönen i Ruka i dag på en finalplats i sprint. I helgens två distanslopp nämner hon placeringar bland de 15-20 bästa som realism. Hon är nämligen fortfarande inne i en träningsperiod som ska lägga grunden för en form som bär hela vintern.

– Så klart är OS målet, men jag hoppas vara i form hela säsongen. Hur mitt program ser ut vet jag inte ännu, vi får se. Jag har inte valt bort någon tävling. Till Tour de Ski är jag absolut på väg. Jag vill åka genom hela Touren och få en så bra placering som möjligt.

När det väl är dags för säsongens huvudmål i februari finns ljusa minnen från OS-orten nära till hands. Det var Kyllönen som avgjorde lagsprinten till Finlands fördel när hon tillsammans med Mona-Lisa Malvalehto vann världscuptävlingen i februari.

– Jag känner spåren och vet hur det ser ut där. Det var väldigt viktigt, det känns mycket enklare att åka dit nu.

– När det gäller sträckorna på OS har jag faktiskt inte tänkt på saken. Just nu är målet bara att få göra så många starter som möjligt. Ingen skillnad på stilen, min fristilsåkning har blivit mycket bättre. Om jag har en sämre dag är jag kanske säkrare i klassiskt, men om jag är i form borde båda stilarna gå lika bra, säger Kyllönen, med säsongstarten runt hörnet ett typexempel på en idrottare som strålar av självförtroende.

Det är bara en gång hon tystnar och ser lite osäker ut. När Marit Björgen kommer på tal. Och frågan på vilken distans som Kyllönen har störst chans att vinna över den omöjliga norskan.

– Jag vet inte om jag kan slå Björgen alls. På basis av förra säsongen är det inte möjligt. Men jag hoppas att jag tagit ikapp någon sekund i alla fall.

 – Medmänniskor och branschfolk har länge uppmanat mig att försöka häva förbudet och jag ämnar faktiskt göra det, säger Kyrö.

Han tänker lämna in ansökan först efter vinter-OS i Sotji i februari.
– Jag lämnar in den efter Sotji, så att vintersport- och idrottsmänniskorna får en lite mindre stram tidtabell.

Yle frågar Kyrö om varför han inte ansökt om att få börja jobba som tränare tidigare.
– Det har gått 10–15 år och nog har jag tänkt på det tidigare också. Men det som kanske påverkat mest är att idrotten fortfarande är rena vilda västern, utanför samhället och med ett delvis stenålders regelverk. Det finns inte heller någon rådande praxis för att behandla ett ärende av den här typen, säger Kyrö.

Yle har också talat med Juha Kolu, som representerar Finland i ledningen för internationella skidförbundet, Fis. Enligt Kolu är det fullt möjligt att häva Kyrös funktionärsförbud.
– Ärendet behandlas sannolikt först av en egen kommitté som ger en rekommendation som Fis styrelse sedan tar ställning till. På nationell nivå är det här ett ärende för Finlands skidförbund, säger Kolu.
 

RUKA
– Jag gick ut rått, alldeles stenhårt. Efter fem kilometer fick jag en ångestkänsla som jag tänkte att jag inte kommer över. Men det löste sig.

Matti Heikkinen startade fristilstävlingen i Ruka från en 48:e plats, med fyra finländare före sig i spåren. I mål var han överlägset bäst av de blåvita och 17:e man totalt.
– Att jag kunde ta uppförsbackarna i början på det sätt jag gjorde och ändå överleva visar att allt är som det ska. Jobbet jag gjort i backar i sommar och höst gav en försmak av känslan, förklarar Heikkinen.

Heikkinens urladdning gav en välbehövlig positiv slutknorr på den finländska helgen i Ruka. Med sin åkning var han bland de tio snabbaste på den avslutande 15 kilometer långa etappen, och såg till att åtminstone en finländsk herråkare fick en slutplacering bland de 30 bästa. Och ännu snabbare kunde det ha gått.
– När vi i min grupp märkte att vi inte kommer att hinna ikapp täten blev det lite lugnare åkning i vissa perioder mot slutet, förklarar Heikkinen i målområdet.

Lördagens bleka insats förstörde ex-världsmästarens chanser att slåss i täten, men den hypotetiska frågan är onekligen fascinerande. Vad har hänt i går om Heikkinen fått ge sig ut i spåret redan med Legkov och de övriga kanonerna?
– Det är idrottens krydda, att man kan spekulera. Jag vet inte. Det kommer tävlingar ännu där det kan mätas, säger Heikkinen.
– Allt hade kunnat hända, det är det som är så fascinerande med Matti. Han hade kunnat vinna eller så hade han kunnat sätta staven mellan benen och falla 300 meter från mål. Allt är möjligt, också i Sotji, konstaterar landslagets chefstränare Magnar Dalen.

Med tanke på OS får Heikkinens avslutning ses som ett styrkebesked. I ett skidlandslag som för närvarande är fullt av frågetecken förstärkte 29-åringen sin position som ett potentiellt utropstecken.
– Det här var min bästa åkning någonsin i Ruka. Att jag i vissa delar av loppet kunde åka fortare än täten är helt tillräckligt i det här läget, säger Heikkinen och fortsätter.
– Kroppen fungerar allt bättre, formen blir starkare. Det här går som det ska, helt enligt förhandsritningarna.

RUKA
I januari 2008 åkte Charlotte Kalla in sig i det svenska folkets hjärta då hon knäckte Virpi Kuitunen i Mördarbacken och 20 år gammal vann Tour de Ski. En storstjärna var född, och succén följdes upp med guld på 10 kilometer fritt i OS i Vancouver.

Men efter det har det gått betydligt trögare för Kalla. Stortävlingsmedaljerna har kommit i lagsprint, och efter OS-guldet har svenskan inte vunnit en enda världscuptävling.
Nu känns det mest som en tidsfråga innan den blågula segern kommer. Det var mycket nära redan i Ruka där Kalla var snabbast av alla i det avslutande fristilsmomentet.

Efter tio kilometers imponerande åkning blev till slut Marit Björgen någon meter för svår. Men svenskan passerade både Therese Johaug och Justyna Kowalczyk när hon åkte in på andra plats och efteråt strålade som en vinnare.
– Det känns kul att få vara i så här bra slag, att känna att jag är pigg i åkningen och sedan få ett kvitto på hur bra jag egentligen är, säger Kalla.

Rykten från Sverige har mycket riktigt berättat om en Kalla i storform. Men vi har också hört rykten om finländska åkare som i höst krossat alla tidigare testresultat. Det senare såg vi inget av i Rukaspåren. Däremot är Kalla 26 år gammal alldeles tydligt på väg mot en ny topp.
– Det känns som att alla år av träning är något jag har med mig. Det är nu de börjar ge resultat. Det gäller att ha tålamod och det tycker jag att jag haft, annars skulle jag inte sitta här, säger Kalla omgiven av en stor svensk journalisthop.

Och att känna sig i toppform fysiskt ger också mental styrka.
– Om jag tänker tillbaka så kändes det i år på förhand lättare att ta sig an den här banan än det gjort tidigare, säger Kalla.

Och någon engångsföreteelse var Kallas pallplats inte. Det är bland andra Finlands landslagstränare Magnar Dalen övertygad om.
– De kan se det på hennes motor. Det handlade inte om bra skidor eller god form, det är motorn som har blivit mycket starkare, beskriver Dalen.

Sedan Kalla vann sitt OS-guld i Whistler har de elva senaste stortävlingssegrarna i distanslopp gått till trion Björgen-Kowalczyk-Johaug. I Sotji kan sviten brytas – och cirkeln slutas. Charlotte Kalla har anmält sig som en seriös guldkandidat.
– Det känns riktigt inspirerande. Nu vet jag att om jag är i bra form kan jag utmana de som varit i täten på sistone. Jag vet att jag är i slag och nu fick jag fylla på självförtroendekontot, säger Kalla.

kidor Världscupen
Inte undra på att Dalen känner sig orolig
RUKA

Nä, så här skulle det ju inte gå.
Världscuppremiär på hemmaplan och läge att skapa en perfekt öppning på skidsäsongen. Få en stor knuff framåt och hitta en medvind som kunde bära ända till startstrecket i Sotji.
I stället är det uppförsbacke efter första helgen. En jämntjock insats ledde till det sämsta finländska slutresultatet under Rukatourens fyra år långa historia.
Ett hårt slag inte minst för ansvarige chefstränaren Magnar Dalen som inför helgens tävlingar konstaterade sig vara "sällsynt optimistisk, på ett sätt som är ovanligt for honom".

Efter målgången i damernas jaktstart där Krista Lähteenmäki åkte in som bästa finländare på en 12:e plats, nästan två minuter efter tättrion, försökte tränaren heller inte dölja besvikelsen över hur OS-säsongen startade.
– Ja, jag är lite orolig. Helt klart hade jag väntat mig bättre kapacitet från våra åkare. Man hoppas alltid se en klar förbättring jämfört med turbotjejerna. Det såg vi inte nu och det är jag besviken över, säger Dalen efter en helg där Lähteenmäkis 6:e plats på 5 kilometer klassiskt var den enskilt bästa blåvita insatsen.
– Den största överraskningen är att Anne Kyllönen och Kerttu Niskanen inte var bland de tio bästa på 5 kilometer. Det är jag speciellt besviken över, konstaterar Dalen.

När det gällde att hitta helgens ljuspunkter var det enklast att leta utanför resultatlistorna.
– Mest nöjd är jag över att åkarna inte är uppgivna, det ska vi bygga vidare på.

Frågan är om inte några av de finländska åkarna snarast var lite för belåtna efter att ha klarat av sina tre starter i Ruka. Anne Kyllönen blev 15:e i sammandraget men lät som om hon varit uppe i tätstriden med Björgen och gänget.
– Jag är väldigt nöjd. Min åkning var bra, jag hittade känslan. Sprinten var dålig, 5 kilometer var bättre och nu var det riktigt bra, säger Kyllönen efter att ha haft den 20:e snabbaste tiden i jaktstartsmomentet.

Inte heller Krista Lähteenmäki såg alltför snopen ut efter en fristilsetapp där hon var startfältets 35:e snabbaste dam.
– Helgen har bjudit på mycket bra och mycket dåligt. Jag är på inget sätt besviken. Formen är på väg, jag är inte orolig, säger Lähteenmäki.

Kontentan av damernas öppningshelg är ändå klar. Topptrion med Marit Björgen, Justyna Kowalczyk och Therese Johaug håller fortfarande, och har nu dessutom fått sällskap av svenskan Charlotte Kalla.

Trion har blivit en kvartett, men att Lähteenmäki, Kyllönen eller någon annan finländska skulle göra att kvartetten växer till en kvintett känns inte aktuellt.
– Något medaljsnack är det inte läge för. Störst chans till medalj i OS finns i damernas lagtävlingar. Det är realism, säger också Magnar Dalen.

Inte för att de medaljerna kommer enkelt heller. Finland har tagit dammedalj i lag i de sju senaste stortävlingarna, ända sedan en dopad Kaisa Varis såg till att silverkvartetten diskades i VM 2003. Resultatlistan i Ruka visade att den sviten gott kan brytas i vår, med bland annat fyra norskor, två svenskor och två ryskor före bästa finländska.

Men det är att gå händelserna i förväg. Ännu återstår 10 veckor till OS-starten. Skidvintern har bara börjat.
– Själv längtar jag mest till Tour de Ski. Det tycker jag är jätteroligt, säger Magnar Dalen.

På väg från världscuppremiären i Kuusamo fick bilen sladd och kraschade in i ett vajerräcke norr om Luleå.

– Det blev plåtskador och bilen fick bärgas från platsen, säger Olsson, som klarade sig helskinnad, till expressen.se.

Kowalczyk, som vann två lopp i Kuusamo, var inte med i bilen.

– Hon flyger till Oslo, säger Olsson.

Till helgen är det världscuptävlingar i Lillehammer. 

Livstids avstängda skidtränaren Kari-Pekka Kyrö berättade för Yle på söndagen att han tänker ansöka om att få sitt funktionärsförbud upphävt. Kyrö sade att han kommer att lämna in sin ansökan till skidförbundet efter OS i Sotji i vår.

– Det väcker nog inga starka känslor åt något håll, säger förbundets verksamhetsledare Mika Kulmala till Hbl.

– Han frågade oss om saken redan för ett och ett halvt år sedan och vi har fört en del diskussioner med honom om saken. Så i sak är det ingen överraskning, varför han går ut med det nu vet jag inte och jag vill inte spekulera.

Skidförbundets ordförande Jukka-Pekka Vuori var på arbetsresa i Stockholm på måndagen och hänvisade till Kulmala för kommentarer.

Det var skidförbundet som satte Kyrö i funktionärsförbud efter dopningsskandalen i Lahtis 2001. Kyrö fungerade som landslagstränare från 1998 fram till mästerskapen i Lahtis.

– Samma instans, det vill säga skidförbundet, ska behandla hans ansökan om och när den lämnas in. Det är skidförbundets ledning som behandlar frågan, säger Kulmala.

Förbundet kommer att höra experter på juridik och idrottsjuridik efter att Kyrö lämnat in sin ansökan.

– Först ska han (Kyrö) vara aktiv och lämna in den dokumentation som krävs i det här fallet. Efter det behandlas det av skidförbundet. Vi kommer att be om expertutlåtanden.

I fall Kyrö får tillbaka sina funktionärsrättigheter kan han efter det ansöka om att få verka internationell. Internationella skidförbundet FIS satte Kyrö i ackrediteringsförbund vilket betyder att han tillsvidare inte kan verka som tränare under tävlingar.

Kyrö stängdes av efter att Janne Immonen, Jari Isometsä, Harri Kirvesniemi, Mika Myllylä, Milla Jauho och Virpi Kuitunen åkte fast för dopning under hemma-VM i Lahtis 2001.

Paavo M. Petäjä, som fungerade som skidförbundets ordförande under dopningsskandalen i Lahtis sade till Iltalehti att han kommer att avsäga sig titeln hedersordförande i fall Kyrö får tillbaka sina rättigheter att arbeta som tränare. Det var Petäjä som skrev under Kyrös livstids funktionärsförbud.

– Det tar jag inte ställning till. I det här fallet är det juridiska aspekter som avgör, inte enskilda personers åsikter, säger Kulmala.

Skidförbundet har tills vidare inget officiellt ställningstagande i frågan om Kyrös kommande ansökan om att få tillbaka sina funktionärsrättigheter.

– Förbundet kommer att verka utgående från de regler som finns. Det finns inte utrymme för tolkningar eller åsikter. Det handlar om juridik, säger Kulmala.

I skidskyttevärldscupens sprinttävling i Österrike höll Mäkäräinen hög skidfart från start till den första skyttestationen, finländskan var snabbast av alla innan det var dags att plocka fram geväret för första gången.

Men i det liggande skyttet missade finländskan tre av fem skott och rasade i resultatlistorna. Vid mellantiden efter skyttet fanns Mäkäräinen inte längre ens med bland de 80 bästa och i en så kort tävling som det handlade om i dag fanns ingen chans att efter en så dålig inledning blanda sig i tätstriden.

I det andra skyttet, från stående position, var finländskan träffsäkrare och missade då inte ett enda skott. Men skadan var redan skedd, och trots en urstark finish fick Mäkäräinen till slut nöja sig med en 16:e plats.

Med bättre skytte hade en finländsk pallplats funnits inom räckhåll, bara norskan Tora Berger höll i dag bättre skidfart än Mäkäräinen. Berger slutade fyra i tävlingen som vanns av Selina Gasparin från Schweiz, knappt före tjeckiskan Veronika Vitkova och Irina Starikh från Ryssland.

Ettan Gasparin tog karriärens första världscupseger när hon missade ett skott och i mål var 44 sekunder snabbare än Mäkäräinen.

Ingen av de övriga finländskorna placerade sig bland de 60 främsta som får starta i söndagens jaktstart, en tävling där Mäkäräinen får en ny chans att göra säsongens första lyckade insats. 

Jauhojärvi har drabbats av en influensa och vill inte riskera att förvärra förklyningen. Han ersätts därför av Tero Similä i det finländska laget i morgon. På herrarnas program i Lillehammer står 15 kilometer klassiskt på lördag och en stafett på söndag.

– Det handlar bara om en lindrig influensa, men under en OS-säsong är det onödigt att ta några risker, säger landslagets chefstränare Magnar Dalen.

Jauhojärvi var 14:e man på 10 kilometer med klassisk stil under Rukatouren förra helgen, den klart bästa blåvita herråkaren på den etappen.

Det skriver MTV Sport.

Enligt MTV vill Skidförbundet att landslaget lotsas mot VM i Lahtis 2017 av finländska tränare. Efter denna säsong kommer samtliga chefstränarskap inom skidgrenarna att lediganslås.

KaisaMäkäräinenöppnade bra för Finland och kom till växlingen som femma. MariLaukkanen höll skillnaden till täten någorlunda rimlig, 37 sekunder, men då Sanna Markkanen tvingades använda fem reservskott föll finländskorna långt efter täten. På ankaret AnnukkaSiltakorpis sträcka ökade skillnaden ännu med över två minuter. Finland förlorade till slut med fyra och en halv minut till täten.

Finland klarade sig utan straffrundor men använde elva reservskott. Ukraina klarade sig med tre reservskott.

Ukraina vann överlägset, skillnaden till tvåan Tyskland var 56,3 sekunder. Ryssland kom trea.