Sami Jauhojärvi är känd för sin munvighet och tystades inte heller av torsdagens medaljceremoni för sprintstafett.
– Rossija-ropen tystnade då vi gick upp på guldpallen. Vi tystade Ryssland, säger en nöjd Jauhojärvi.
Senast Vårt Land ekade ut från en olympisk prispall var i Salt Lake City 2002.
– Då vi gick till ceremonin var jag ännu säker på att jag tvingas torka tårar på pallen. Men det blev inga. Kanske jag gråtit färdigt, säger Jauhojärvi.
Med sina 32 år är han äldst i den finländska skidtruppen. Niskanen, elva år yngre, verkade också ha relativt långt till tårarna på pallen.
– Vi förblev finska män, säger Niskanen.
Jauhojärvi tog i rejält och sjöng med i nationalsången, medan Niskanen såg ut att ta det lugnare.
Aino-Kaisa Saarinen och Kerttu Niskanen fanns i närheten, eftersom de stod och väntade på att få sina silvermedaljer. I den duon var det jämnstarka sånginsatser som gällde.
– Vi skrek med för full hals, säger Saarinen.