Kari Ullgren för ett skummade stop till munnen.
Blicken viker inte en tum från de två stora biodukarna som målar upp scener från de olympiska spelen i Sotji på Kariskrogen Club 18:s vägg. Det håller på att dra ihop sig till damernas sprintstafett. Finlands stora guldhopp, enligt förhandstippningarna. Men Pojograbben Ullgren, som enligt sin dryckeskumpan är ett riktigt sportorakel, håller tillbaka förhoppningarna.
– Nog tror jag på medalj. Det är lite väl att vänta på guld, men silver tror jag.
Silverpeng
Sportoraklet får rätt. Det blir en silverpeng. Men några besvikna utrop ljuder inte i krogen, inte ännu. Här är fortfarande halvfullt.
Jimmy Wikman, en av klubbens ägare, är ändå övertygad om att de kommer då det vankas hockey.
– Under OS har vi som mest haft femtio sextio som har kommit till ishockeyn. När Finland tog guld i VM 2011 var här närmare två hundra personer, säger Wikman.
Han klickar fram en bild från glädjekvällen på sin dator. Den visar ett folkhav som exploderar i jubel.
– Det var riktigt fullt. De som var längst bak var tvungna att stå på biljardborden för att se något, minns han med ett leende.
"De har alla chanser"
Riktigt så många är det inte som kommer den här dagen. Men när pucken väl landar på isen har ett trettiotal personer samlats i lokalen. Stämningen är uppsluppen. Tomi Salmi och Nicolas Latvala laddar upp inför matchen med ett biljardspel.
– Jag har 25 euro på dem, så jag hoppas att de vinner, säger Salmi.
– Förra matchen mot Kanada var bra, så de har alla chanser, säger Latvala.
Bra är OS också för affärerna i Club 18, medger Jimmy Wikman som är i full färd med att fylla glas med cola och öl.
– Nog är det bra för businessen. Klockan 15 en vanlig dag är det inte många ute, säger Wikman.
Guld?!
Så händer det otänkbara.
I en liten ruta i hörnet av skärmen dyker slutspurten på herrarnas sprintstafett upp – en gren ingen riktigt har vågat hoppas på medalj i. Men plötsligt ligger finnen trea. Och som om det inte räckte faller tysken Tim Tscharnke och tvåan – Nikita Kriukov – snubblar. Klubben skrattar rått. Sami Jauhojärvi spurtar upp i ledning. Han pressar, pressar. Klubben håller andan.
Och där, medan salen briserar i jubel, tar Jauhojärvi och Iivo Niskanen Finlands första och mest otippade OS-guld i Sotji.
"Neeeeej!"
Men glädjeruset vänds snart till moll.
Efter ynka sju minuter in i hockeymatchen händer det som inte får hända – guldgossen Mikael Granlund blir utvisad och den ryska björnen slår till med sina ramar så att målvaktens drickaflaska flyger. Mål. Finland ligger under. Besvikna burop fyller salen.
Granlund ser gråtfärdig ut.
En stund senare kvitterar Juhamatti Aaltonen och taket lättar. Hoppet tänds i Karisbornas ögon. Och det lyser allt starkare och starkare i takt med att puckarna dundrar in i motståndarnätet.
Kristoffer Sonckär en av dem som håller i glaset så att knogarna vitnar.
– De har alla chanser att vinna, nu måste de bara få ryssarna i gungning, säger han.
Valerya Nygård som hänger vid bardisken är också övertygad om att det är nu björnen slaktas.
– Jag tror det blir 3-2 till Finland, säger han och höjer en skål.
"Annat än att ropa med katten"
Utgången är fortfarande osäker, men något som däremot är säkert är att stämningen är på topp. Stamkunden Susan Laine sitter och myser med ett stop. Hon har sett alla OS-matcherna i hockey från sitt stambord.
– Det är billiga stop och bra stämning. Det är en helt annan känsla än att sitta hemma och se på tv för sig själv och ropa med katten, säger hon.
Och ropa får hon göra i dag. Matchen blir en känslomässig berg- och dalbana. Selänne – urlejonet, Finlands främsta ishockeyspelare genom tiderna – gör 2-1. Granlund dundrar in 3-1 och skrattar, glad igen.
– Han är så söt, kvittrar Jenny Sandberg som sitter längst fram klädd i en suomileijona-skjorta.
Blod på isen, nivån i stopen sjunker, tränaren Erkka Westerlunds isblå blick är kyligare än Sotjis is när den sveper över planen. Och så är det bara några minuter kvar. Ryssen pressar. Det är björn mot lejon, mytologisk best mot savannens konung. Men björnen blöder, den stapplar fram med fradgande nos, går till en sista rasande attack – och där går signalen. Det är slut, Finland har vunnit.
Tomi Salmi, som hade satsat 25 euro, får tillbaka summan med råge.
Jimmy Wikman prickar in matchen mot Sverige på fredag i sin kalender.
Och Kristoffer Sonck står med ett frånvarande uttryck i ansiktet.
Hans blick är glansig.
– Herregud så härligt, säger han.
Har du tårar i ögonen?
– Inte ännu, svarar han och skakar på huvudet.
– Men sedan när de vinner guld. Sedan när vi vinner guld ...