Något om den stillsamma inledningen på vintern förtäljer kanske att Tapani Kakko, vd och delägare för Meriteijo ski i Salo, för första gången på femton år varit ledig över jul.
Sysslolös mot sin vilja behöver han förvisso aldrig gå på centret som sommartid förvandlas till en aktivitetspark med backbilar, paintball och frisbeegolf.
– Fastigheten består av 64 hektar och under mellandagarna kommer vi att börja reda upp träd efter stormen Seija, säger Kakko och låter entusiastisk inför tanken på skogsarbetet.
Tänk i tioårscykler
Inledningsvis har säsongen påmint om vintern 2006-2007 som hittills varit den sämsta på Meriteijo under Tapani Kakkos tid.
– Säsongen därpå, 2007-2008, var en on-off vinter då man kunde hålla öppet då och då. Efter det har det varit bra vintrar, säger han.
Medan förra vintern var ett rekordår med 34 000 besökare har man på grund av den uteblivna julsäsongen den här vintern redan gått miste om 5 000 - 8 000 turister. Enligt vissa långtidsprognoser skulle det milda vintervädret hålla i sig åtminstone till mitten av januari. Kakko tar ändå det hela med ro.
– Statistikmässigt kommer det att bli ett förlustår men i den här branschen kan man inte tänka i kvartalsekonomi utan måste utgå från längre perioder än så.
Ett bättre perspektiv ger enligt honom i stället en indelning i tioårscykler i vilka man kan räkna att det ryms några medelmåttliga år, några dåliga år och några goda år.
– Det är de goda åren som man lever på. Förra säsongen var strålande, den här ser ut att bli det motsatta vilket tillsammans ger ett nöjaktigt medeltal, i skolvitsord uttryckt en sjua.
Hårt jobb hemligheten
Utmaningar finns men ekonomiskt har man klarat sig med livhanken bra i behåll. Förra året var Saloföretaget det femtonde största slalomcentret i Finland.
Vad beror er framgång på?
– Vi har lagt ner mycket arbete och jobbat seriöst. Vi försöker också betjäna och hjälpa våra kunder efter bästa förmåga och har satsat på säkerheten. En annan filosofi är att inte överinvestera men att inte heller lämna saker vind för våg. En toppdag kan vi ha 1 200 besökare här och då ska verksamheten löpa smidigt.
Inför den här vintern har man på Meriteijo investerat i en bandlift och ett specialområde för barn, "Taigametsä".
Bransch för en masochist
I Hjortlandet stretade man länge emot och kunde ännu under julhelgen erbjuda skidåkning åt den hågade. För tillfället är dock även Kyrkslättbacken stängd.
– Visserligen kom vintern sent också för två år sedan, men alla tecken tyder på att det här blir en dålig vinter, säger Janne Uotila, ägare och vd.
Att branschen har sina risker är bara att acceptera och lära sig leva med. Som ett exempel på att businessen inte upplevs som så lockande nämner Uotila att Peuramaa skis förra ägare Martti Kalpala fick leta i åtta år innan han hittade någon som ville köpa centret.
Vad var det då som fick dig att nappa?
– Min pappa hade ett slalomcenter och jag är uppvuxen med det här. Jag kan inget annat så jag är väl mer eller mindre tvungen att syssla med det här. Lite masochist är man väl också.
Kräver eget arbete
Investeringarna i Kyrkslättbackarna sker enligt en långsiktig plan.
– Om fem år ska allting vara i skick och flera hissar vara i funktion, säger Janne Uotila.
Hjortlandet firade i fjol sitt 40-årsjubileum.
Är det en fördel att vara ett inarbetat namn?
– Visst har man i viss mån nytta av det. Å andra sidan kräver det också att man ser till att leva upp till sitt rykte.
Att Hjortlandet återfinns högt uppe på de listor över skidcenter som gjorde bra ifrån sig förra vintern vill Uotila inte orda mera om - förra säsongen var exceptionell. Det oaktat är Hjortlandet det trettonde största slalomcentret i Finland och Uotila tycks ha en klar bild av vad som krävs för att lyckas i branschen.
– Man måste försöka hålla en stabil linje, inte hafsa sig fram utan veta var ytterligheterna ligger. I södra Finland är det också ett absolut krav att man lägger ner eget arbete. Under de tre åren jag varit ägare har jag till exempel aldrig missat en enda snöläggning.
Allt varmare
I Uleåborg har man inför årets säsong byggt en slalombacke utanpå en gammal soptipp. Det är det första nya centret som anläggs i Finland sedan 90-talet och Uotila räknar med att det inte kommer att bli så många fler.
– Det kräver så pass stora investeringar. Återbetalningstiderna ligger på 20 till 30 år. Att klimatet blivit varmare är matematiskt fakta även om jag inte ser det som någon anledning till oro - det kommer fortfarande att bli kalla vintrar då och då, säger Uotila och instämmer i Kakkos resonemang om tioårscykler.
Bra vinter stöder hallbygge
I Påminne i Pojo hann man ha öppet under ett veckoslut innan vädret slog om. Julen gick förlorad men vintriga veckoslut och ett vintrigt sportlov kan ännu rädda mycket.
– Den behöver inte nödvändigtvis komma något uppifrån men det vi vill ha är köld och ännu mer köld, säger styrelseordföranden Erkki Rissanen.
Centret har klarat dåliga vintrar tidigare och gör det igen om man måste, men givetvis skulle det vara välkommet med klirr i kassan.
– Vi vill få hallen klar, säger Erkki Rissanen.
Taklagsöl för den 1 200 kvadratmeter stora idrottshallen firades innan jul och enligt planerna ska hallen stå klar för öppning i höst. Förutom bidrag och lån ska också intäkter från slalombacken bekosta bygget.
Talkokrafter driver
Också Påminnebacken fungerade inledningsvis på företagsbasis innan firman med ett par år på nacken gick i konkurs. Numera ägs Påminne av idrottsföreningen Pojo Sport och drivs helt med talkokrafter.
Med de väderförhållanden som råder tror Erkki Rissanen att förutsättningarna för att driva Påminne på företagsbasis även i dagens läge skulle vara dåliga.
– Det är ingen affärsverksamhet vi driver utan ungdomsarbete.
Dominoeffekten ser till att centret hålls i gång.
– Har vi backen i skick får vi hit ungdomar och genom ungdomarna föräldrar som talkojobbar. När hallen blir färdig kan vi erbjuda nya grenar som ger nya ungdomar och nya föräldrar, säger han.
Talkogänget som håller i gång Påminne består av omkring 50 personer.
– Personerna har växlat under åren men siffran har hållits ganska konstant, säger Erkki Rissanen.
Enligt Skidcenterförbundets vd Anne Larilahti finner man motsvarigheter till Påminne främst i Österbotten där talkoarbete ännu står högt i kurs.
– Det är fint att det i bygden finns så pass mycket kärlek till grenen att man utan att bespara sig själv någon möda sköter om den egna ungdomens hobbymöjligheter, säger hon.