SVT:s Uppdrag granskning avslöjar att tiotals elitåkare haft suspekta variationer i sina blodvärden i början av 2000–talet och ända fram till OS i Turin. Flera finländare lär finnas bland dem, men den enda som nämns vid namn är Kaisa Varis.
– Hon var en del av den tiden – och säkert inte den enda. Den där kulturen var ganska stark på den tiden, säger Reijo Jylhä till HBL.
Kaisa Varis var en av de få finländska medaljörer som inte åkte dit för dopning i Lahtis–VM 2001, där hon tog ett brons i 15 km klassiskt. I Salt Lake City–OS 2002 var hon fyra på 15 km fritt. Följande år åkte hon fast för EPO-dopning i VM i Val di Fiemme.
– Kaisas fall är nog slutbehandlat, säger Jylhä som tog över som chefstränare efter händelserna i Lahtis och ledde landslaget ändå till våren 2006.
SVT:s Uppdrag granskning presenterar en lista över idrottare från Finland, Ryssland, Vitryssland, Estland, Schweiz och Norge som ska ha haft höga blodvärden i Salt Lake City. De tre finländarna hade respektive hemoglobinvärden på 173, 169 och 163 g/l. Ingen av dem överskred alltså de så kallade hälsogränserna som FIS införde för att få bukt med bloddopningen. En av dem uppvisade dock ett aningen förhöjt antal nya röda blodkroppar, retikulocyter.
– 170 är inte ens ett högt värde för en man. Nuförtiden när det är möjligt att få dispens för naturligt höga värden är det väldigt många som har hemoglobinvärden mellan 165 och 170, säger Jylhä.
Flera stora namn åkte dit för dopning i Salt Lake City – bland dem övermänskliga tyskfödda spanjoren Johann Mühlegg, samt ryssarna Larissa Lazutina och Olga Danilova. Den kände antidopningsexperten professor Don Catlin avslöjade nyligen att flera andra toppidrottare åkte fast för samma preparat, darbepoetin, en ny, syntetisk form av EPO, i Salt Lake City – bland dem två skidskyttar. Men IOK ansåg sig inte ha resurser att driva fler rättsprocesser samtidigt, ifall de överklagade det nya testets tillförlitlighet.
– Jag anser att 2002 var vändpunkten. Under de två följande åren ändrades världen radikalt, säger Reijo Jylhä.
– Världen förändrades och resultatlistorna förändrades. Inte ser du längre några överlägsna segrare och det finns många olika vinnare, i synnerhet i herrarnas tävlingar.
Enligt SVT:s uppgifter fanns det dock flera finländare bland de skidåkare som uppvisade suspekta värden under åren 2002–2006. Det internationella skidförbundet FIS gjorde under professor Bengt Saltins ledning upp en lista över 19 skidåkare vars blodvärden varierade oförklarligt. På den lista över 19 idrottare som Jylhä har tagit del av finns dock bara ett värde som gäller en finsk, kvinnlig skidåkare.
– Vi mätte alltid idrottarnas blodvärden om morgnarna på landslagslägren och enligt våra egna mätningar hade finländarna små variationer i sina blodvärden, säger Jylhä.
– Det enda problemet vi hade var att många har naturligt höga blodvärden. Det är vanligt i Finland.
Den ifrågavarande finländarens hemoglobin hade varierat mellan 110 och 160, likaså hennes hematokritvärde och hennes retikulocyter. 110 är under gränsen för blodbrist, medan 160 är ett högt värde för en kvinna. Det tyder starkt på en blodtransfusion med eget blod.
– Ja, det ser ju ut så, säger Jylhä som utgår från att finländaren i fråga är Kaisa Varis.
SVT:s Uppdrag granskning hänger också ut en norrman för höga blodvärden: OS-guldmedaljören Anders Aukland. Hans hemoglobin ska ha varierat mellan 146 och 170. Reaktionerna i Norge är minst sagt upprörda.
– De färskaste händelserna gäller sådant som hänt för åtta år sedan. Kan de inte låta det vara? Det går ändå aldrig att reda ut hela sanningen. Rotar du omkring i sophögen börjar det bara lukta, säger Jylhä.
En del av idrottarna det gäller är dock fortfarande aktiva. Skidskytten Evi Stachenbacher–Stehle vann OS–silver och OS–guld i längdåkning med höga blodvärden i Salt Lake City, men fick startförbud på grund av för höga blodvärden i Turin–OS – och åkte i Sotji–OS dit för ett förbjudet uppiggande medel.